Dag33

Sista dagen innan hemresa. Vi är utan bil så transporten in till stan var planerad till taxi men det slutade med en rusning till en knökfull buss som körde med dörrarna öppna. Vi tog en lugn runda i medinan, försökte få till en ny familjebild (mitt huvud kom inte med...) och barnen börjar reda sig själv med försäljarna.


Resan tillbaka till huset skulle ske med taxi, det visade sig att taxibilarna bara tar tre personer i varje, så jag och G åkte först och Y och N i nästa. Inga bilbälten och en konversation där varken jag eller chauffören förstod något, men hem kom vi. Under eftermiddagen var barnen sällsamt överens och vi hade poolparty med Samir&Viktor, Danny och Jojo Siwa. Under tiden packade Y minutiöst våra väskor.


Kvällsmat på en av strandrestaurangerna med vindpinande och smärtsam lek på stranden. Också smärtsamt vacker. 


Imorgon lämnar vi huset 5 på morgonen och reser hela dagen. Det här är sista inlägget för den här resan. Att tillbringa fem veckor nästan ständigt tillsammans är både en utmaning och en välsignelse. Barnen har aldrig bråkat som här, men har heller aldrig kommit varandra så nära som här. Ett av våra syften med resan var att få barnen att känna att Marocko är deras hemland också, och med N har det sannerligen lyckats. G kommer nog ifatt under nästa resa. 

Nu börjar arbetet med att komma tillbaka till vardagen. Tack för fina ord och vi ses i verkligheten!


-E-




Kommentarer:

1 Riad:

skriven

Bra jobbat!

Bless

Kommentera här: