8 Läs mer >>

Väskorna är packade. Imorgon bitti åker vi till Fès för att sedan flyga därifrån. Jag, pappa, N och G ska flyga och Y laddar för sin långa bilresa hem.

 

Jag är så otroligt tacksam att vi kunnat göra denna resan. Vi var privilegierade nog att ha möjlighet att spara Ns föräldradagar och har på så sätt haft ersättning för båda barnen under dessa två månader. Det är inte alla förunnat.

 

Trots en känslostormande 3-åring och en klätterlysten 9-månaders så har resan varit en nedvarvning. Vi har levt i en bubbla där vi har kunnat göra just vad som faller oss in. Ingen stress till dagis eller arbete, vill vi göra pannkakor varje morgon så har vi kunnat göra det. Vi har inga rutiner och inga måsten.

 

Jag och Y har varit ett par i nästan tio år. Aldrig förr har vi tillbringat så mycket tid ihop som nu. 24 timmar om dygnet nästan varje dag i två månader. Vi har haft ett bråk som vi inte för vårt liv kan minnas vad det rörde sig om, lite småtjurighet emellanåt (oftast pga lågt blodsocker) men vi har också hunnit planera våra framträdanden på våra söners bröllop, psykoanalysera varandra och plöjt ett par säsonger av How I Met Your Mother. Och jag tycker redan det känns sorgligt att vi ska vara ifrån varandra ett par dagar nu när vi reser hem.

 

Vi har fått vara nära våra barn på ett sätt som många missar idag. Emellanåt har vi längtat efter att få lämna på dagis men varje gång har vi blivit påminda om vilken ynnest det är att få följa utvecklingen på så nära håll. N har blivit så klok. Han har gått från att vara som vanligt till att bli en deluxe-version av sig själv. Han är lite argare, lite mer kärleksfull, lite mer bekymrad, lite mer insiktsfull, och så vidare. G har gått från en ”snäll” bebis (läs: tyst och behändig) till en fullkomlig virvelvind. Han är överallt, klättrar och sliter i saker. Utom i vagnen, där sitter han som en buddha och ler och vinkar till varenda stackare som råkar titta in i vagnen. (Han är alltså fortfarande en ”snäll” bebis, men inte direkt en som kan lämnas själv i vardagsrummet en kvart...)

 

 

Det har varit både nyttigt och framförallt roligt att få skriva om våra dagar här. Tack för fina ord om bloggen, det har gjort det ännu roligare.

 

Här tar dock både resan och bloggen slut. Inga vardagsbilder på Gs första fiskpinne eller historier om vad N hittade på väg till dagis. De historierna får berättas eller upplevas i verkliga livet istället.

 

Vi ses!

 

- Emma

Dag 54

0 Läs mer >>

Ett radarpar med citronjuice. Ett efterlängtat barberarbesök. En däckbytarpremiär.

 

 
 

Strandliv med fruktfest och morfarakrobatik.

 

 

 

Släktmiddag med tagine, tårta och de söta små kycklingarna springandes runt fötterna. Avsked som barnen inte riktigt förstod och mycket, mycket kärlek.

 

 

 

Sista dagen i Tétoaun imorgon.

 

- Emma

Dag 53

1 Läs mer >>

Idag hämtades vårt fina kakel. Det väger bly så nu följer projekt Få Hem Det. Efter denna resan står vi inte direkt med fyllda sparkonton redo att renovera så det är egentligen ingen brådska.

 

Efter att barnen fått i sig lunch tog vi en svettig tur på marknaden här i kvarteret för inköp av frukt till stranden. Sedan bar det av i vanlig ordning till det ljuva havet. Y och min far duellerar i olika sportliknande grenar, N driver med sin lillebror och G har ingen aning om nåt. Allt medan jag ligger och flyter i Medelhavet och försöker hålla mig undan vattenskotersnubbarna som kör farligt nära strandkanten i hopp om att imponera.

 

  

Sedan kvällsmat där N, som inte vanligtvis är den modigaste gourmanden, provade och gillade någon slags musslor som vi fick in och G körde den hårda stilen med att sitta och suga i sig en halv citron. På bild också en något svårtydd trafikskyltning.

 

 

På kvällen körde Y till flygplatsen för att hämta det förlorade bagaget och jag och pappa tog barnen i varsin vagn och strosade upp till stan för glass. N propsade på att han skulle ha två kulor och lovade att han skulle orka hela. Han åt en halv kula. Som den goda mor jag är så offrade jag mig och åt upp resten.

 

Saker jag inte hade behövt packa med på denna resan:

  • Mina träningskläder

  • Böcker att ligga och läsa i lugn och ro på stranden

 

- Emma

Dag 52

0 Läs mer >>

Efter en långfrukost tog vi en runda på stan idag för att shoppa lite till stackars pappa som levde på enbart sitt handbagage. Stora väskan väntas anlända imorgon. Efter det blev det stranden i stekande sol. G invigde sin badring (en sköldpadda såklart) och N invigde lilla solstolen. G har blivit helvild nu och kryper både rakt ut i vattnet och fram till kompletta främlingar som ligger och solar bredvid. Så nu är det två vildar att jaga.

 

 

 

Efter restaurangmiddag åkte vi till Martil för glass och N tjatade om att äta sniglar. Senast vi köpte vägrade han smaka men nu lovade han att prova och satte sedan i sig flera stycken. Till hans stora lycka dök sedan det lilla strandtåget upp och stannade rakt framför oss. N, Y och min pappa hoppade på och jag och G strosade vidare för mer shopping.

 

 

 

Det lir långa dagar och halv tio på kvällen satt barnen i badet innan de till slut somnade som stockar.

 

-Emma  

Dag 51

2 Läs mer >>
Så kom äntligen dagen när morfar skulle komma. Vi åkte till flygplatsen och väntade med hemmagjord skylt på en försenad morfar som till sist dök upp utan bagage. Om vi har tur dyker väskan upp innan vi ska hem.

 

 

Vi åkte direkt till stranden, morfar fick låna badbyxor och övertog sedan rollen som den som N knuffar i vattnet. G härjade ut i vattnet så vi fick lugna honom med en babypool som fyra starka män grävde. På restaurangen valde N bort både hamburgare och spaghetti bolognese till kvällsmat, han skulle prompt ha couscous och slevade sedan i sig med god aptit. 

 

 

Nu ska vi samla det bästa av våra 50 dagar här och visa upp det under fyra dagar för pappa. (Jag gissar på stranden...)

 

- Emma

 
 
 

Dag 50

1 Läs mer >>

Idag var det alltså lekplats, enligt Ns vilda önskemål igår, vilket passade bra då solen gömde sig bakom molnen idag. Vi tog med Ys moster, som fyller år imorgon, åt först storlunch och hängde sedan på lekplatsen ett par timmar.

 

 

 

Efter lekplatsen köpte vi med födelsedagstårta och åkte hem till kycklingarna. N vägrade sjunga Vi gratulerar (vilken han ju annars sjunger i princip varje dag) och presenterade istället en mash up enligt följande: ”Opa gangnam style, på din födelsedaaaag”

 

 

Om en vecka åker vi hem. Hjälp!

 

- Emma

Dag 49

0 Läs mer >>
 
Efter en caféfrukost (glömde fota innan vi hade slukat allt...) åkte vi ut till Fnideq för den sista shoppingen på listan. I Fnideq är det färre turister vilket automatiskt innebär lite lägre priser. Sedan på eftermiddagen till vårt fina Marina Smir där det blev glass och val av vilken båt vi skulle köpa om vi hade velat ha en båt.
 
 
 
G kröp själv ner i vattnet och var sedan i ett bra tag. Ns favorit för dagen var att putta mig så att jag ramlar i olika positioner. Lite buskishumor är ju allid kul. Och legogubbarnas borg var magnifik men kortlivad.
 
 
 
N grät för övrigt när vi kom till stranden för att han hellre ville till lekplatsen, så jag antar att det blir lekplatsen imorgon.
 
- Emma
 

Dag 48

1 Läs mer >>

Idag åkte vi, tillsammans med Ys moster, mot Oued Laou men stannade på en strand innan och slapp på så sätt serpentinvägen i bergen. Det är tydliga skillnader på stränderna här. De som vi har varit på norr om Tétouan är finkorniga, turisttäta (såväl nationella som internationella turister) och ganska skräpiga. När högsäsongen kommer igång börjar dessutom städningen av stränderna. Stränderna söder om Tétouan, liksom den vi var på idag, är mer "grovkorniga", renare och inte direkt några turister på (utom vi då). Nästan varje dag när vi är på stranden får jag för mig att jag ska plocka med vackra stenar hem, sedan minns jag vad som brukar hända med dessa stenar och lämnar kvar dem där de hör hemma.

 

 

Vår vattenmelon kyldes ner fint nergrävd vid strandkanten någon timme, och båda barnen är omåttligt förtjusta i denna frukt. Nu säljs det vattenmeloner i vartenda gathörn och N blir lika förtjust varje gång vi ser det.

 

- Emma

Dag 47

0 Läs mer >>

Idag var vi alltså utan bil och solen stekte. N ville inte gå med oss till stan utan hellre till Ys kusin. Sagt och gjort. Jag, Y och G promenerade till stan för brunch och shopping. En servitör hävdade med bestämdhet att kalkonskinkan på min macka var ost, vi åt praliner på stående fot och G sov som en stock i tre timmar. Därefter hämtade vi upp N och promenerade ner till grönområdet i utkanten av stan för picknick och fotboll. Det är ganska begränsat med grönområden som lämpar sig för barnafötter och matintag. Antingen så är det välskött och prydligt men inte tillåtet att beträda, eller så är det alltför skräpigt. Men här var det fint! (Även om vi var lite rädda för vilda djur i det höga gräset)

 

  

Det går oftast bra att ta sig fram med vagn. Trottoarkanterna är höga men med lite viljestyrka går det. Idag stötte vi också på ett fint exempel på tillgänglighetsanpassning i trappa.  

 

 
Stackars människor i rullstol.
 
-Emma

Dag 46

1 Läs mer >>
Trots att morgonen lovade strandväder idag ville N absolut inte till stranden. Han ville till kycklingarna igen. När det framåt lunch mulnade på var det ingen diskussion längre. N stannade och lekte med Ys kusiner och kycklingarna (Ja, en är rosa. Nej, vi pratar inte om hur det har gått till) och jag, Y och G tog först en långfika och åkte sen ut till Martil där solen börjat skina. Jag försökte övertala Y att köpa ett fräsigt set med shorts och t-shirt i burberrymönster, vi fotade ett superromantiskt skugghjärta och G fortsatte att gnaga på sin underläpp. Idag skymtade vi en första tand så troligen är det därför han konstant ser ut som en liten sköldpadda.

 

 

Framåt kvällen hämtade vi upp N och åkte upp i bergen för klättring och beundran av utsikt. Damerna som Y och G mötte när jag och N var på klättringsuppdrag blev förskräckta när Y hade G på ryggen och undrade chockat var mamman var. Y revolutionerar papparollen här.

 

 

Imorgon är det sista rundan hos bilmekanikern så då blir det apostlahästarna som bär oss runt stan.

 

-Emma

Dag 45

0 Läs mer >>

Idag var G med om sitt första fall där blodvite uppstod. N bygger berg av kuddar, G klättrar upp och faller ner. Precis som en kan tänka sig. Blodet rann ur munnen och jag väckte hysteriskt Y men innan han hade hunnit resa sig ur sängen så hade det slutat blöda och G var snart på väg uppför igen. Huvva! (obs. bilden är tagen efter fallet)

 

Lunchen intogs hos släktingar som hade fått nya små ulliga kycklingar till barn och moders stora glädje. N vågade knappt röra dem och G hade nog gärna stoppat dem hela i munnen om han hade fått lov.

 

Efter lunch körde vi mot den stora lekplatsen och fick se en fin kokaravan på promenad. Även om kycklingar bor i en låda i en lägenhet och korna strosar på motorvägen på väg till grönbetet så har de i alla fall det bättre än de flesta uppfödda djur i Sverige, så jag klagar inte.

 

 

En ny fotbollsplan är byggd bredvid lekplatsen så N och Y hängde på avbytarbänken ett tag innan vi åkte på olika håll. Jag och G till stan och Y och N till släkt. Idag lyckades jag fråga efter min storlek samt förstå hur mycket min klänning skulle kosta. Heja mig!

 

-Emma

Dag 44