0 Läs mer >>
Idag vaknade vi och mådde som på tredje dagen på Roskildefestivalen. Vi valde att stanna hemma under förmiddagen och ta hand om de vardagssysslor som uppstår när en är borta längre än en vecka. Marockanska munkar till frukost fick liv i åtminstone barnen. På bild även vår torkställning som lever lite på gränsen. 


Vi såsade runt på marknad, tog en otraditionell lunch på Pizza hut och började sedan sökandet efter vår bilmekaniker. Efter ett par felkörningar och u-svängar hittade vi fram. Bilmekanikern kände genast igen Y och hälsade honom som den förlorade sonen som återvänt efter fyra års bortavaro. Vi har nu tid på måndag för att fixa ac:n. Det lovas 40 grader i Marrakech när vi ska dit så det kan komma att behövas. 


Film och lördagsgodis kom tidigt så att vi kan tillbringa kvällen nere på strandpromenaden i Martil. Fotboll, middag och kvällsdopp!


Imorgon hoppas vi på energifyllda föräldrar och stillsamma barn. 

...

-E-

Dag9

0 Läs mer >>
Utflyktsdag! Den projektledande modern jublar och hejar ivrigt på trötta familjemedlemmar när de masar sig upp och ut till bilen. 

Första stoppet är Herkules grotta. En enkel grotta med öppning mot havet som ska likna en karta över Afrika om en kommer med båt och ser den utifrån. Glada barn och glada föräldrar, check. 

Nästa stopp är ett återbesök i Asilah som jag förälskade mig i senast. Medinan är lugn och fylld av gatukonstverk som förändras från tid till tid. I Asilah fick vi också denna resans första cous-cous! 

Till sist var det också äntligen bad. Salta vågor, förtjusta barn och föräldrar som plötsligt kände sig som 14 år igen. 

Hemåt med Lasse-Maja i högtalaren för kvällspromenad och middag i Tetouan. Den projektledande modern är nöjd som efter ett lyckat arrangemang på jobbet.

-E-

Dag8

0 Läs mer >>
Dagens plan var att åka till ett vattenland med vattenrutschkanor och allt vad det innebär. Barnen straffade dock ut sig själva redan vid frukosten så planen fick skjutas upp. Vi tog en lång förmiddag hemma, uträttade ärenden och landade till sist på stranden istället. Vattenmelonen räckte både till oss och grannarna.


Andra halvan av dagen tillbringades hos släkten. Till en början klarar jag av att hålla mig fokuserad, uttyda ungefär vad samtalen handlar om och nicka vid rätt tillfälle. Ett par timmar in går dock hjärnan in i viloläge, jag chansar på svaret när jag blir tilltalad, alla skrattar och jag kan bara hoppas att de skrattar med mig.


Efter en lång dag när det dåliga humöret har hoppat mellan oss fyra som en tröttsam hosta är det skönt att vara hemma och äntligen höra barnens snarkningar.
\n

-E-

Dag7

0 Läs mer >>
Vi återvände till lekplatsen som för fyra år sedan var vårt stamställe. Teet var bra, wi-fi likaså, men barnen tröttnade hyfsat snabbt på själva lekplatsen. Vidare mot lunch och shopping i Fnideq och jag ignorerade den begynnande migränen.
\n
På väg tillbaka mot Tetouan och VM-fotboll tittade vi ner på en ny strand. Lite folk, klart vatten, bra sand och vi har en ny favoritstrand!
\n
Middag och fotboll och min migrän eskalerade i takt med att Sverige rusade in i åttondelsfinal. Vi vände hemåt, jag medicinerade och vilade mig i form och sedan körde vi upp på berget till stans bästa te och utsikt. Det var ett klokt drag att sockerchocka barnen två timmar efter läggdags.

-E-

Dag6

0 Läs mer >>
Först grönsaksmarknaden för att fylla förråden så vi kan börja äta hemma också. Barnen var ömsom förtjusta och ömsom förfärade av ljud, lukter och djur (både levande och döda).


En vända till på stan för att undkomma de mest brännande timmarna på stranden.


Och så stranden. Idag var där mindre folk, och jag trivdes igen.  


Men barnen. De leker jättefint ihop, bråkar väldigt sällan, MEN HERREGUD vad de låter! Jag och Y försöker intala oss att det är något bra. Vi främjar framtida brödrarelationer, glada minnen från Marockoresan och världsfreden. Men det är  a l d r i g  tyst. Aldrig.

Vi märker också att vi bara är ett par dagar in i semestern. Hjärnorna snurrar på lite för fort, vi blir rastlösa efter en timme på stranden och vill gärna hinna med allt på samma gång.

Tur då att jag är mästare på att göra listor.

-E-




Dag5

0 Läs mer >>
Vi vaknar till en mulen morgon och bestämmer oss snabbt för att det blir en dag i stan. Vi skriver inköpslista och börjar gå. Butiker och marknadsstånd öppnar efterhand som staden vaknar och vi med den. Kryddiga och slingriga smågångar varvas med enorma avstängda torg (för en vet aldrig när Kungen kommer på besök) och jag och Y är båda säkra på vem av oss som hittar bäst, men båda har fel. Vi hittar dock nästan allt vi behöver. Nötter, dadlar, marockansk getost, färska fikon och ännu mer oliver.



I andra delar av marknaden hittar vi skrivbok till Noah, solfjädrar till bilen utan ac och högtalare till bilen utan bluetooth. Tetouanborna kan nu glädjas åt våra ljuva stämmor och vår roadtriplista med allt från Highway man till Balladen om briggen Blue Bird av Hull. Myntate, katter överallt och danska Harlequin-böcker (dessa får stanna kvar på hyllan).


En eftermiddag hos favoritsläkten och nu pizza och fotboll with the locals. Heja!

-E-

Dag4

0 Läs mer >>
Idag började släktbesöken. Vi bjuds på överdådiga fikor, barnen går i spinn av socker och busiga kusiner, och min bristfälliga arabiska blir en aning bättre för varje besök. Barnen är fantastiska på att finna sig och struntar fullständigt i att de inte förstår ett ord, de leker ändå.

Vi hann också med en runda på Martils strandpromenad för lunch och ljuvlig mandeljuice. Turistsäsongen är inte igång ännu så boulevarden är ännu ganska tom. 


Söndag är ledig dag så stranden var fullproppad av folk. Det är lite obekvämare för mig eftersom det nästan uteslutande är män som är på stranden, men så länge vi är på turiststränderna så är det helt ok. Barnen leker så fint, både med varandra och med random barn på stranden. 


Kvällen avslutas med mer släktfika och nu movie night med de bästa oliverna. Svarta, liksom torkade innan de är inlagda, och så salta att man får tårar i ögonen. 👌

-E-

Dag3

1 Läs mer >>
Den sista etappen på gårdagens resa fick ett upprörande avslut. När vi lyckats ta oss genom den stränga passkontrollen återstår bara en skanning av bagaget. Bistra miner, mummel bakom handflator och en sträng blick när kontrollanten plockar upp barnens leksakshandklovar. Hela familjen föses in till bossen och handklovarna omhändertas. Barnen gråter och föräldrarna försöker hålla sig för skratt när chefskontrollanten grundligt förklarar riskerna vi utgör.

Så idag. Jag vaknade redan med mer ro i kroppen än det senaste halvåret. Låter saker ta tid. Vi tar en lång frukost på närliggande café och sedan äntligen det näst bästa på utlandssemester, stormarknaden.


Därefter det absolut bästa på utlandssemester, stranden. Det är tur att alla i familjen känner likadant. Vi kunde stannat hur länge som helst.


Nu fotboll, marockanskt myntate och wi-fi till frun.



-E-

Dag2

0 Läs mer >>
Klockan är 03.00. Regnet piskade ner när vi försiktigt lyfte ut G i bilen så att han ska fortsätta sova. Det gör han inte. N har redan varit vaken en halvtimme så det är inte ens lönt. Klarvakna rullar vi till slut in på Kastrup och hinner precis med flyget som tar oss mot Lissabon. 

G sover en timme på flyget och N sover en kvart. Som fyra lik, varav två på speed, sätter vi oss på morgonmetron in mot Lissabon. Vi hittar det mest stereotypa hipsterfiket, äter Eggs Benedict och American pancakes. Barnen dricker juice ur Mason jars. Efteråt rullar vi fram och bestämmer oss för att gå till närmsta park och vila. Jag tänker mig att jag och Y ligger i gräset medan barnen friskt leker omkring oss. Det blir inte så.


En bänk till oss och en trött gunga till barnen i alla fall. 

Vi vandrar sen snabbt genom gamla stan, Y övertalar mig att köpa ett par glittriga sneakers ("Det är ett köp du aldrig kommer att ångra!") och barnen svettas nästan bort. En glasspaus innan den ömma modern hetsar man och barn upp genom kokande backar för att absolut se kastellet. Jag får dock snart ge efter för värme och omöjliga backar och vi tar oss stapplande tillbaka till metron.


På väg mot flygplatsen stannar vi till på akvariet. Jag tänker alltid att det är en kul idé att gå och titta på vattendjur. Det blir alltid likadant. Jag längs väggarna för att slippa se de obehagliga fiskarna och Y som guidar de båda exalterade barnen. 

Men grodan kände jag lite extra för.


Nu sitter vi på flygplatsen och väntar på propellerplanet som ska ta oss till Tanger där Ys kusin väntar oss. 

Det har varit en lång men fin dag. Nu börjar fem veckor i Marocko.

-E-

Dag1