elhallahs.blogg.se

Väskorna är packade. Imorgon bitti åker vi till Fès för att sedan flyga därifrån. Jag, pappa, N och G ska flyga och Y laddar för sin långa bilresa hem.

Jag är så otroligt tacksam att vi kunnat göra denna resan. Vi var privilegierade nog att ha möjlighet att spara Ns föräldradagar och har på så sätt haft ersättning för båda barnen under dessa två månader. Det är inte alla förunnat.

Trots en känslostormande 3-åring och en klätterlysten 9-månaders så har resan varit en nedvarvning. Vi har levt i en bubbla där vi har kunnat göra just vad som faller oss in. Ingen stress till dagis eller arbete, vill vi göra pannkakor varje morgon så har vi kunnat göra det. Vi har inga rutiner och inga måsten.

Jag och Y har varit ett par i nästan tio år. Aldrig förr har vi tillbringat så mycket tid ihop som nu. 24 timmar om dygnet nästan varje dag i två månader. Vi har haft ett bråk som vi inte för vårt liv kan minnas vad det rörde sig om, lite småtjurighet emellanåt (oftast pga lågt blodsocker) men vi har också hunnit planera våra framträdanden på våra söners bröllop, psykoanalysera varandra och plöjt ett par säsonger av How I Met Your Mother. Och jag tycker redan det känns sorgligt att vi ska vara ifrån varandra ett par dagar nu när vi reser hem.

Vi har fått vara nära våra barn på ett sätt som många missar idag. Emellanåt har vi längtat efter att få lämna på dagis men varje gång har vi blivit påminda om vilken ynnest det är att få följa utvecklingen på så nära håll. N har blivit så klok. Han har gått från att vara som vanligt till att bli en deluxe-version av sig själv. Han är lite argare, lite mer kärleksfull, lite mer bekymrad, lite mer insiktsfull, och så vidare. G har gått från en ”snäll” bebis (läs: tyst och behändig) till en fullkomlig virvelvind. Han är överallt, klättrar och sliter i saker. Utom i vagnen, där sitter han som en buddha och ler och vinkar till varenda stackare som råkar titta in i vagnen. (Han är alltså fortfarande en ”snäll” bebis, men inte direkt en som kan lämnas själv i vardagsrummet en kvart...)

Det har varit både nyttigt och framförallt roligt att få skriva om våra dagar här. Tack för fina ord om bloggen, det har gjort det ännu roligare.

Här tar dock både resan och bloggen slut. Inga vardagsbilder på Gs första fiskpinne eller historier om vad N hittade på väg till dagis. De historierna får berättas eller upplevas i verkliga livet istället.

Vi ses!

- Emma