Dag 42
Assilah
Dagens utflykt förde oss till andra sidan Marocko och Atlanten. Staden Assilah är en liten pärla med en medina full av väggmålningar som ändras eller fylls på vid den stora konstfestivalen i augusti varje år. Det är även den renaste medina jag har sett och guideboken förklarade detta med att borgmästaren i stan beslutat att staden ska vara lika ren som Schweiz. Utöver att det är en hisnande vacker upplevelse så är staden rätt turistproppad och allt är fem gånger så dyrt som det borde vara.
Efter att vi strosat runt i gamla stan ett par timmar och beundrat gatukonsten och utsikten så satte vi oss i en Askungevärdig hästdroska (efter att vi hade inspekterat alla och valt den gladaste hästen) och fick en rundtur längs stranden och i den nyare delen av stan. Därefter till en fiskrestaurang för sen lunch innan vi skulle prova Atlantens salta vågor. Det blåste friskt så vi tänkte inte bada egentligen, men efter att jag känt på vattnet (betydligt varmare än Medelhavet!) och beundrat vågorna så kunde jag och N inte låta bli.
Båda barnen snarkade hela den dryga timmens resväg hem och sedan efter att N rabblat alla arabiska ord han kunde så åkte vi ut till Martil för hans belöning. Att få köra en minibil som står överallt på strandpromenaden. G var hyfsat avundsjuk. Till Ys stora glädje hamnade vi mitt i ännu ett fotbollsfirande på väg hem. Spelarbussen och bilar, mopeder, cyklar och springande barn i en enda kortege runt den. Tjoho!
Bara två veckor kvar innan vår resa är slut för denna gången. Börjar bli lite stressad över allt vi ska hinna med.
(Köpa lite mer kläder och gå till stranden...)
-Emma